Det sägs att ingen människa är en ö. Men det finns öar som får en att känna vad det är att vara människa. Mitt i naturen, men lite utanför världen. Följ med till Gotska Sandön.

Först ser man bara ett svagt streck av djupare blått vid horisonten. Men snart växer ön ur vågorna: Sveriges ensligaste utpost. Och vackraste?

”Sandön, det är paradiset. Människor, djur och växter trivas där. Dess skönhet är förenklad, stiliserad natur. Ljung och tall, hav och himmel…”, skriver författaren och konstnären Albert Engström i Sveriges Natur 1923 under rubriken ”Gotska Sandön måste bli nationalpark!”

Redan när turbåten kör upp fören i strandgruset är man med på känslan. Den vida sandstranden och det turkosblå svallet signalerar söderhavsö, fast den gröna skogsranden ovanför består av gammal tallskog och silvrigt snirkliga torrfuror i stället för palmer.

Läs hela reportaget i Sveriges Natur nr 2/2018